Utflykt Sagberg

För att få ut barnen från dator- och mobilspelande så blir det alltid att locka med något, denna gång var det ordet grottor som fick barnen att skrika ”JA, när åker vi?!” ”Jag ska leta guld!” ”undrar om det finns fladdermöss där” och väl i bilen så var det den vanliga visan ”Är vi inte framme snart?”. Men som tur är så har vi inte så jättelångt till Holmsveden där Sagberget finns, så resan tog inte mer än cirka 40minuter från Bollnäs.

Väl framme i vid vandringsledsskylten så började jakten på parkeringsplats men det visade sig inte finnas någon bra i närheten(för denna bil) så vi parkerade helt enkelt vid infarten till leden. Hade bilen varit lite högre eller om den lilla hårda snön som låg där hade smält undan hade vi kunnat köra upp efter leden och parkerat så fler bilar också hade fått plats, men den här bilen är så låg fram samt runtomsikten är väldigt begränsad för stigkörning… Men bilen parkerades och jag började byta om till vandringskängorna då jag vill gå in dem bra innan det blir någon längre tur i dem och innan jag hade snörat om så hade barnen dragit. De hade börjat leta guld i första utgrävningen bara en liten bit in så jag var snabbt ikapp igen.

Nu började stigningen på stigen, det gick upp upp upp och på vissa ställen var det skapligt brant stig. Älgarna hade dock inga problem att gå där för det var älgskit överallt. Vi kommer fram till en stigkorsning med en skylt ”Sagbergsleden” med valen Fallfäbodarna 16km och Knupbodarna 17km men man fick gissa sig fram åt vilket håll respektive var för några pilar fanns inte. Nu skulle ju vi upp på berget så vi valde uppåt men om det var 16 eller 17km-leden det vet vi inte.

Väl uppe på toppen så sträcker ett stenfält ut sig och några av barnen är redan en bit ut och hoppar mellan för fullt, de andra börjar sucka och gnälla för att det inte syns till några grottor och inget guld. Så vi hoppar på leden igen som för oss vidare men vi hinner inte så långt innan ett av barnen ramlar mellan stenarna när den skulle ta sig tillbaka mot oss igen, men det var ett litet skrapsår och eftersom vi inte hade några plåster synliga så gick det över rätt fort så vi kunde fortsätta.
Vi kom några meter till framåt så ser vi genom skogen en kåta och nu blev det fart igen, barnen tog fågelvägen som var lite snårigare men de klarade det galant, men en annan fick ta en omväg via stigen för att komma fram.

Det avrådes från att elda ute just nu pga brandrisk men grilla korv är ett måste så en eld tändes upp i grillen som stod där, men det blev en liten eld för det var så gott som slut på ved men vi fick våra korvar varma och sen fick barnen slänga snö över alltihopa så det släcktes.

Utsikten varvades med undervisning i fågelspillning och andra bra att veta saker när man är ute i skogen. Men nu var det grottletning som gällde och barnen flög iväg, de hoppade över helvetesgapet(kanske inte riktigt men kändes så) och skulle kolla över stupkanten för att se hur högt det var och vips så var 3 barn borta, de hade dock inte ramlat ner utan de hade klättrat ner till Bergssalen där temperaturen måste ha varit minst 10 grader kallare än ovanför, här rann det vatten efter bergsväggen och ett isflak låg perfekt för att krossas av barnfötter, nu dök barn 4 & 5 upp också och isflaket såg inte alls lika ut när vi fick därifrån.
Nu blev det bergsklättring igen för nu behövde vi ta oss ner till Tjuv-Jons grotta och det gick hur bra som helst. Vi höll ihop i grupp tills grottorna tagit slut då var helt plötsligt 5 barn borta, 3 av dem syntes som snabbast vad som kändes 2km framför så det blev stora kliv för att komma ikapp och de hade sett hus och gissningsvis hade de sett en dator genom fönstret för hade jag inte skrikit att de gick åt fel håll hade de nog plingat på där. De andra 2 hade hållt sig vid bergsväggen så snart var vi samlade allihopa igen.

Bergsklättring igen men nu skulle vi upp för berget igen som vi nyss tog oss ner för, för vi hade ju ryggsäcken med drickan kvar vid kåtan, här blev det också lite olika vägar uppför lite beroende på hur mycket man ville klättra, jag med kameraväska ville helst inte chansa för mycket så jag tog en enklare väg upp.

Drickan tog slut och vandringen neråt började, åter igen så försvann 3 av barnen varav 1 återfanns rätt snabbt och höll sig sedan på synbart håll men de andra 2 drog iväg och syntes bara när de stod och funderade på om de skulle gå höger eller vänster. Som tur var väntade de och insåg att de hade varit nära att välja fel väg, men nu när de visste att de var på rätt igen så drog de och syntes inte till förrän vi närmade oss bilen.

Dagen blev lyckad även fast jag tror att guldletarna glömde bort att leta efter just guld. Kan vara lite lurigt med stupen och sprickorna så det gäller att barnen vet vad som gäller vid det här stället. Men ett riktigt häftigt område som jag absolut kan tipsa om ifall ni letar efter en plats att besöka.
Jag själv tänker åka tillbaka med kameran, men utan barn för att ha lugn och ro att kunna fota och kolla in området ännu mer.
Vi åkte söderut genom holmsveden och precis i södra utkanten så går det svänga av mot Stråtjära vilket vi då gjorde, efter bara några meter kör man under järnvägen och direkt efter kommer en väg in till höger(Västbyvägen) där vi svängde in och följer den ca 1km så ser man Sagbergsledsskylten där vi också parkerade.

Skriv gärna en kommentar om inlägget eller om ni har någon plats som bör besökas.

Leave Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *